PsykoterapiMässan 2020 – Programmet är klart

Vi presenterar stolt 2020 års program för Psykoterapimässan!

Du kan välja mellan fyra parallella spår och sätta ihop ditt eget konferensprogram utifrån vad som är mest inspirerande för dig. Under dessa fullspäckade dagar ger vi dig möjlighet att fylla på med aktuell kunskap från olika terapeutiska inriktningar, nätverka med kollegor och att bredda ditt nätverk, såväl inom din egen yrkesroll som med närliggande professioner från hela landet.

Läs programmet här!

PsykoterapiMässan 2018 – Nadja Karlsson

nadja2Nadja Karlsson, transperson och föreläsare kommer till PsykoterapiMässan för att föreläsa om könsnormer utifrån en transpersons perspektiv. Vi passade på att ställa några frågor inför hennes medverkan.

Vad kommer vi få höra under ditt framförande på PsykoterapiMässan?
Jag kommer att prata ur ett perspektiv att vara en transperson, hur man tänker men också hur man blir bemött i samhället, så det är ett väldigt aktuellt ämne. Jag har valt att stå lite vid sidan om och se absurditeten, hur man som transperson kan bemötas av samhällets normer. Blir en mer åskådning av hela vårt samhälle när man är på detta sättet.

Vad var det som till slut fick dig att komma ut som transperson?
Jag har vetat hela mitt liv. Mitt första minne är att jag är transperson. Jag är född 1964 och då fanns ingen information om transpersoner så det gick inte att komma ut. Jag försökte en gång men förstod direkt att det inte kommer att gå, det funkade inte på den tiden. Så jag försökte anpassa mig för att bli en manlig cool fotograf och gifte mig med en kvinna och tänkte att, blir jag bara riktigt kär så kommer jag att lyckas med det här och hålla borta den hemliga sidan jag hade. Men det går inte, man mår inte bra. Jag var runt 40 år när min pappa dog och när jag såg honom dö så förstod jag ju att jag också någon gång kommer dö och då tänkte jag att jag inte kan ljuga ett helt liv. Jag klarade inte av att leva på det viset. Det blev ett stort byte i livet. Det var mycket som hände just under denna tiden som resulterade i att jag kom ut just då, jag var i ett läge i livet som gjorde det möjligt.

Har beslutet att komma ut påverkat dig på något negativt sätt?
Jag var ju frilansare på den tiden och fick kicken från vissa jobb som inte ville röra vid mig, men jag var i en position vid den tiden i mitt liv så att jag kunde på något sätt använda min position. Jag var 40 år och hade den självkänsla och självförtroendet som en ung person kanske inte har. Men visst är det negativt, jag gick från att vara 40-årig man och var aldrig rädd för något, som 40-årig transperson fick jag tänka nytt i livet och jag kan bli väldigt dåligt bemött som transperson. Jag har haft tur att inte råkat ut för något större övergrepp men det är nog lite tur, att man bor på rätt ställe i stan, att man har tur helt enkelt.

Fick du hjälp via några samtal? Vad gav dem dig?
Ja, jag gick upp till RFSL:s kurator när jag tog mina första steg och det var då jag flyttade från min dåvarande fru. Jag gick upp i skakande förtvivlan till kuratorn och fick mycket bra hjälp! Hon hjälpte mig att sakta acceptera vem man är och det tar lite tid då man mått dåligt så länge. Jag är nu klassad som transsexuell. Då gick jag på utredning i nästan ett år. Det är lite komiskt för jag gick för att bli utredd, dem har verkligen ens liv i ens hand. Dem bestämmer om man ska gå vidare och bli utredd och till slut så skrev dem på det och 14 dagar senare ringde dem och sa att: vi är inte så bra på detta så kan du komma och föreläsa för oss? Det är bättre nu men det säger lite om hur man sett på transpersoner. Man hade inte låtit någon operera oss för blindtarmen och sedan låtit oss berätta hur man ska göra. Det har inte riktigt funnits någon kunskap och det var ju jättebra att de ringde upp och ville ha mer kunskap men samtidigt är det ett ganska absurt samhälle som sätter makten över oss på det viset. Som heteronormativ man utsätts man nästa aldrig för sådant. Som transsexuellt förstår jag kvinnor bättre nu och också normaliteter, jag förstår deras utsatthet mer nu än då som Stefan, som jag hette då, han var en rätt vänstervriden kille men han förstod inte så mycket hurdant det var. Det är en nyttig resa. Jag jobbade på ett mångkulturellt center i Fittja första året, jag var ute och hade guidade visningar och ibland säger jag på skoj att alla män egentligen skulle behöva ställa sig i klänning på Fittjas tunnelbanestation. Det hade varit rätt bra för samhället.

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan 2018?
Alla skulle behöva upptäcka sig på insidan och detta är ett utmärkt tillfälle. Jag tror att alla har ett behov att lära känna sig själva och dem som jobbar med vårt inre.

Nadjas föreläsning; 5B: Mittemellanperspektivet – en resa bland könsnormernas trånga och falska påståenden

PsykoterapiMässan 2018 – Matilda Wurm

matilda_wurmMatilda Wurm tog examen som psykolog vid Örebro universitet 2011 och doktorerade på Center for Health and Medical Psychology (CHAMP) 2018. Hon är en av redaktörerna av boken HBTQ+ Psykologiska perspektiv och bemötande.

Personer som avviker från majoritetsnormen upplever minoritetsstress som kan leda till högre förekomst av ohälsa. Med tanke på detta samt generella terapeutfärdigheter, etiska riktlinjer och lagar borde HBTQ+ – kompetens vara en självklarhet. Samtidigt finns det risker med att lära ut ytlig kunskap. Hur kan vi säkerställa att minoritetsstress, exempelvis i form av mikroaggressioner, inte förekommer i terapirummet? Om detta kommer Matildas föreläsning handla om.

Vi passade på att ställde några snabba frågor till Matilda inför hennes medverkan på PsykoterapiMässan.

Vad är det viktigaste att tänka på i terapirummet när man möter personer som avviker från majoritetsnormen?
Det viktigaste är att kunna sätta sina egna erfarenheter och förväntningar lite åt sidan och se vad personen framför en verkligen har för behov.

Vad är det vanligaste felet man gör?
Att man utgår mycket från sig själv eller ”normklienten” och tänker att patienten behöver det man själv skulle vilja ha. Det har att göra med att vi ofta har svårt att skilja mellan gruppnivå och individnivå.

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Det tror jag är samma sak, vi behöver kunna ta oss utanför våra egna bekväma ramar.  Bara för att jag inte kan föreställa mig någonting betyder inte det att det är fel för klienten.

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Främst bredden! Många olika arbetssätt och synpunkter lyfts fram som jag som individ kanske inte har så mycket tid att fördjupa mig i annars.

Vad tror du vi kommer tycka är särskilt intressant att få höra under ditt framförande på PsykoterapiMässan 2018?
Om jag inte kan gå utanför mina egna erfarenheter så blir det lätt att jag behandlar alla lika enligt en mall. Då riskerar vi att missa information som är viktig att ha för att få ett bra utfall och vi lägger mycket ansvar på klienten. I värsta fall kommer klienten inte tillbaka. Jag tror jag kan ge handfasta tips som gör det lättare att undvika typiska fallgropar i framtiden.

Matildas pass på PsykoterapiMässan: 8D – HBTQ+ – kompetens i terapirummet: En självklarhet med fallgropar

PsykoterapiMässan 2018 – Åsa Nilsonne

asa_nilsonneÅsa Nilsonne är läkaren som tyckte att känslor och handlingar var mer intressanta än eksem och ryggont och som därför blev psykiater, som blev rädd för psykofarmaka som därför blev psykoterapeut. Nu är hon aktuell med ”Processen”, en bok om professionell utveckling och professionellt ansvar.

Vi ställde ett par frågor till Åsa inför hennes föreläsning, Psykiatern som blev rädd för psykofarmaka, på PsykoterapiMässan 2018.

Varför skrivs det ut så mycket psykofarmaka istället för att gå till grunden med vad som är problemet?
Jag tror att det är en kombination av många faktorer, dels vill många ha psykofarmaka, de hoppas att medicinering ska få dem att må bättre, eller hjälpa dem att lösa svåra livsproblem. En annan anledning är bristen på kvalificerad psykoterapeutisk hjälp, läkaren skriver ut farmaka därför att det är det enda hen kan erbjuda, även om hen hade föredragit att skriva en remiss till en psykoterapeut. Drivande i utvecklingen är även läkemedelsindustrins mycket påkostade marknadsföring. Vi ska inte glömma att psykofarmaka ibland är den bästa behandlingen, det gäller att förstå när det är lämpligt med mediciner, och när man bör låta bli.

Borde man alltid testa terapi innan medicinering?
Nej, jag tycker man ska börja med det man tror mest på, en påtvingad behandling blir sällan effektiv. Jag tycker att vi bör eftersträva ett fritt val vad det gäller behandlingsmetoder.  Det är en stor och viktig uppgift att se till att det finnas alternativ till medicinering, särskilt för barn och ungdomar. När man fattar ett behandlingsbeslut ska det bygga på människans behov, inte på det politikerstyrda utbudet.

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Två saker. Det ena är att bli bättre på att förstå hur kroppen fungerar. Som psykoterapeut har man stor nytta av att förstå vilka delar av hjärnan som aktiveras när vi exempelvis bromsar impulser, eller hanterar våra minnen. Att arbeta integrativt utifrån ett neuropsykiatriskt perspektiv är en stor utmaning, kunskapen ökar explosionsartat, och vi behöver hänga med.

Den andra stora utmaningen är att inte blir politisk i bemärkelsen att inte låsa in sig i en terapimetod och sedan bestämma sig för att den egna metoden är den bästa. Vi behöver alla försöka förstå vad som är verksamt även i andra arbetssätt.  Om vi öppnar oss för att lyssna på andra gynnas både den personliga professionella utvecklingen och metodutvecklingar inom psykiatrin. Det är en utmaning att våga se svagheterna i sina egna metoder och styrkorna i andras, att försöka vara ödmjuk.

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Vi har ett gigantiskt problem med att människor i vårt samhälle lider. Psykoterapin är ett sätt att minska lidandet, och det måste vara är en samhällsangelägenhet av högst vikt! Vi måste ta både ungdomars och vuxna människors psykiska ohälsa på allvar. Där har psykoterapin en viktig roll. På PsykoterapiMässan kan vi lära oss nytt, och dela med oss av våra kunskaper.

Åsas föreläsning: 5D – Psykiatern som blev rädd för psykofarmaka

Hon medverkar även i paneldebatten: 2A – Paneldiskussion: Äldre terapeuter möter yngre -balansen mellan att bevara och förändra -skillnader mellan förr och nu

PsykoterapiMässan 2018 – Anna Norlén

anna_norlenAnna Norlén är leg psykolog och leg psykoterapeut med mångårig erfarenhet av stöd och behandling av barn och unga som utsatts för våld i olika former. Nu är Anna verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen i Stockholm. Tidigare var hon enhetschef för BUP Traumaenhet i Stockholm och verksamhetschef för Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer.

På PsykoterapiMässan kommer hon och föreläser om hur lek kan användas som en väg till förändring och vara ett verktyg i kommunikation och betydelse för utveckling av psykisk hälsa och välbefinnande.

Vi ställde några frågor till Anna inför hennes medverkan!

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Att förhålla sig på ett sansat och praktiskt tillämpbart sätt i diskussionen om evidens för olika behandlingsmodeller.

Kan du ge ett praktiskt exempel på hur lek kan användas som en väg till förändring och vara ett verktyg i kommunikation?
Man kan använda material som olika leksaker, bilder och ritmaterial som ett sätt att stödja och stimulera kommunikation, t ex om hur man känner sig eller vad man vill förändra. Det är ett sätt att på ett kreativt och lekfullt sätt stödja kommunikation som passar i princip alla åldrar. Inte bara barn och unga. Jag möter många föräldrar som också kan behöva den typen av stöd för att på ett nyanserat sätt uttrycka ”Hur blir det här för mig, hur tänker jag, hur känner jag? ” Särskilt användbart är det om det gäller sånt som man inte har pratat om förut eller sånt som är väldigt svårt. Då kan det vara krångligt att hitta bra ord men man kanske kan börja med att visa. Det blir som en utgångspunkt för att prata vidare.

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Jag tycker att det är ett bra tillfälle att få en överblick över strömmingar i branschen och tillgång till ny kunskap och inspiration.

Vad tror du vi kommer tycka är särskilt intressant att få höra under ditt framförande?
Jag hoppas att det bidrar till en ny syn på och kanske uppgradering av vad lek och lekfullhet kan betyda för människor i olika åldrar och i en behandling.

Annas föreläsningspass på PsykoterapiMässan; 3B – Lek och psykisk hälsa – hänger det ihop?

PsykoterapiMässan 2018 – Ulf Gustavsson

ulf_gustavssonUlf Gustavsson är Leg psykolog och leg psykoterapeut och tidigare chef för Röda Korsets Behandlingscenter i Uppsala. Ulf har i många år arbetat med ett särskilt migrations/flyktingfokus och är medförfattare till boken ”Krig tortyr och flykt – vad gör det med människan och hur kan vi hjälpa” (Natur & Kultur). På PsykoterapiMässan i höst håller Ulf i föreläsningen Att möta krigs- och flyktrelaterad ohälsa.

Psykisk ohälsa relaterad till svåra krigs- och flykterfarenheter förknippas vanligtvis med PTSD, men handlar ofta också om pågående stress förknippad med den osäkra situation flyktingen befinner sig i här och nu, samt även andra diagnoser/problembilder. Hur kan psykoterapeuten förhålla sig till detta? Behöver våra metoder modifieras för att vara tillämpbara? Hur påverkas behandlaren känslomässigt? Hur fungerar det att ha psykoterapi med tolk, och mötas över olika kulturer?

Vi ställde några frågor kring ämnet och vad han ser som den största utmaningen för psykoterapeuter idag.

Vad är det viktigaste att tänka på i terapirummet när man möter personer som har svåra krigs- och flykterfarenheter?
Att se hela människan, inte bara traumat. Inte minst många av de unga ensamkommande är resursstarka individer som tagit sig igenom ibland ofattbara svårigheter där det varit daglig kamp för överlevnaden.  De är överlevare! De bär på ambitioner och förhoppningar om att få ett bra liv ifråga om t ex utbildning och arbete. En av de vanligaste fraserna som möter dem i Sverige är ”må dåligt”, t ex när vuxna resurspersoner omkring dem säger ”jag vet att du mår dåligt” – i all välvilja och medkänsla, men unga migranter/flyktingar är så mycket mer än traumatiserade individer som ”mår dåligt”.  De går aldrig att reducera till enbart offer, för att anknyta till Viktor Frankl och den existentiella psykologin. Ett viktigt fokus som inte får glömmas bort är att det meningsskapande – att stödja till att skapa mening och aktivering i vardagen, utifrån individens livsvärden, också när man står i en svår och oviss yttre situation.

Vad är det svåraste med att ha psykoterapi med tolk, och att mötas över olika kulturer?
Jag och flera av mina kollegor tycker att de svårigheter som ibland beskrivs när det gäller att ha psykoterapi med tolk är kraftigt överdrivna. Just när jag skriver detta har jag stämt möte med en tidigare terapipatient, en flykting från Mellanöstern som jag haft i terapi under flera års tid, och som inte bara burit på svåra trauman förknippade med fångenskap och tortyr, utan också långvarig stress och oro gällande hans familj och barn. Vi har avtalat mötestid per sms, på svenska. Det slog mej när jag läste hans sms att det är första gången, efter flera års terapi, som vi kommunicerar på svenska utan tolk. Han har i dag lärt sig svenska så pass bra. Jag hade närmast glömt bort att vi i den långa terapeutiska processen hela tiden kommunicerat via tolk! Att ha tolk i terapirummet behöver inte begränsa vare sig det terapeutiska arbetet eller den personliga kontakten. Tolkens närvaro är en faktor i den terapeutiska ”settingen” som inte enbart behöver vara försvårande eller ett ”problem”. Tolkens närvaro – en tredje i rummet – kan i bästa fall också bidra till en viss trygghet, en viss igenkänning, och själva tolkandet saktar ned kommunikationen på ett sätt som ibland också kan underlätta att hantera den ångest som dyker upp.

Även svårigheterna att i terapi mötas över olika kulturer har ibland kraftigt överdrivits, enligt min mening. Likheterna mellan människor är så mycket mer slående än den kulturella fernissan. Vi har samma grundläggande behov, samma grundaffekter, vi reagerar på likartat sätt i situationer där vi ställs inför yttre faror och hot, och själva traumasymptomen är kulturöverskridande. Den viktigaste faktorn vad gäller att mötas över olika kulturer tror jag är vår egen inställning, vad vi lägger in i begreppet ”kultur”.

Vad ser du som den största utmaningen för psykoterapeuter idag?
Det är väl många olika slags utmaningar, antar jag – t ex att värna den mänskliga kontakten och relationen i en tid när digital kommunikation ofta premieras, inte minst av kostnadsmässiga skäl.  Likaså att symptomdämpande piller inte ska bli en ersättning för läkande psykoterapi. Och internt hos oss psykoterapeuter att se till det gemensamma istället för att ifrågasätta och ”bekämpa” varann för att vi tillhör olika psykologiska skolor och inriktningar.

I den behandlingsverksamhet för traumatiserade flyktingar/migranter som jag ingått i har vi varit måna om att ha yrkesfolk med olika terapeutiska/psykologiska inriktningar, såväl psykodynamiker som KBT:are och ACT-inriktade behandlare. Även existentiell psykoterapi har varit representerad. Jag brukar tänka att om vi inte har tolerans för våra egna olikheter i synsätt, hur ska vi då kunna vara toleranta och öppna för de olika kulturer vi möter?

Varför tycker du att man ska besöka PsykoterapiMässan i höst?
Alltid värdefullt att få stimulans och input från kunnigt yrkesfolk och kollegor! Det stimulerar till egen utveckling. Också trevligt att småsurra och mingla i pauserna, och kanske träffa tidigare arbetskamrater som man inte sett på länge.

Ulfs föreläsning på PsykoterapiMässan: 3D – Att möta krigs- och flyktrelaterad ohälsa